Jag har under hösten tränat för en dressyrtränare som heter Lennart. Lennart är en härlig farbror som har sitt ursprung i storhästvärlden och tycker fortfarande att de stora bruna är riktiga hästar *ler*

Han har under de senaste 10 åren också tränat ett gäng som har islandshästar, vilket gör att han har mycket bra koll på även tölten.

I går var det dags igen efter juluppehåll. Jag har verkligen tränat och tränat på vad han har sagt. Och halleluja vad bra det gick i går. Tänk vad glad man kan bli när en öppna i trav fungerar. Och dessutom en bra galoppfattning efter. När hon dessutom galopperade på en 15 m volt och Lennart skriker BRAAAA! Då ville jag bara hoppa av och pussa både Lennart och Leikna. Leikna hade väl tagit det med fattning, men risken är att Lennart hade fått en hjärtinfarkt *ler* 

Kunskap är underbart.

Leiraskruttan står fortfarande inne och har ont i hoven/benet. Antingen har hon sträckt sig i halkan, eller så har hon fått en hovböld efter den knaggliga hagen. Jag har haft henne sedan hon var 3 år och aldrig har hon varit halt innan inte annat än att man blir lite orolig. När hon dessutom tycker det är helt ok att stå inne då inser man att hon har ont. Hovis kommer förbi i dag och skall klämma för att se om det sitter i hoven. Om inte så får vi väl åka till veterinären. Känns konstigt att behöva anlita veterinär till Leira, hon som är hälsan själv och som en bandvagn i skogen.

I dag blir det ingen ridning för jag skall åka och hämta hem PRINSEN! Tjoho! Han har varit hos sin pappa i hela 2 veckor nu och jag längtar.

/Åsa