Nu är det dags för lite avrapportering.

I går ultaljudades Þraut och hon är 18-20 dgr dräktig! Härligt, då kan vi bocka av ytterligare ett sto. I morgon kommer hennes ägare Lotta och hämtar hem henne. Jag tror att de flesta som är kvar är färdiga och klara. Men alla är inte redo att ultaljudas ännu så vi får avvakta lite.

I tisdagskväll åkte vi iväg på lillsemester :-D

Om sanningen skall fram så började det med att Leira skulle ned till Max och Ása på Hästlif. Hon skall ha ett möte med den stilige Vestri frá Dalbæ. Vestri och Leiras stam passar fint i hop och jag vill ha in lite Orriblod. Hästlíf ligger ju i vackra Mölle så då tänkte jag att varför inte passa på att ha lite semester med familjen. Anders åkte iväg och inhandlade ett fyramannatält (men hur fyra skall få plats är en gåta) och två luftmadrasser (Arvid hade redan en). Givetvis hittade Anders även en pump som går på 12 v. Tjoho vad nöjd han var! Jag måste erkänna att luftmadrasserna blev snabbt och enkelt uppblåsta. Vad gör det att den dånade så hela campingen undrade vad som hände. Och trots att Anders var tveksam till om vi skulle få upp tältet utan att skämma ut oss så lyckades det. Vi är inte så vana tältare *ler*

Observera de obligatoriska "pissetofflorna". Det måste man ha när man bor på camping.

Natten avlöpte bra och Arvid sov som en prins på sin tjocka, breda luftmadrass med sammet på. Jag och Anders kämpade på med våra smala, tunna och plastiga luftmadrasser som nog skulle passat bättre att flyta på i havet eller en sjö. Vattentätt är det också, för det spöregnade under natten så man skulle behövt hörselskydd. Dagen efter begav vi oss först till Kullens Fyr. Det är den ljusstarkaste i hela Scandinavien. Arvid gick  givetvis upp i fyren. Vi andra nöjde oss med att vara kvar på marken.

Efter Kullens fyr åkte vi till nästa sevärdhet. Ett mycket omtalat konstverk vid namn Nimis. Utan tillstånd från varesig markägaren eller länsstyrelsen började konstnären bygga. Arvid har varit där innan med sin pappa. Nu var det vår tur att titta på träkonstverket. Att det var en bit att gå visste vi. När vi hade parkerat stod det Nimis 2,2. Ok inte värre.... hrm, det skulle snart visa sig att det var 2,2 km "klättring" mer eller mindre. Tokbrant nedför med sten och rötter överralt. Jisses vad mjölksyran sprutade i benen. Vi (alla människor på vägen ned) frågade oss om det verkligen var värt detta. Mötande folk svarade att det var det! Ok bara att kämpa på. Tanken kom ju flera gånger att man skall upp igen. En annan tanke var att man skulle halka och bryta en fot eller två :-P  -Men gud så du pratar! utbrast en dam och log. Jag förklarade då att jag tänkte på de stackarna som skulle få bära upp eller ned en. -Aha, sa hon bara och fortsatte att klättra. Vi klättrade på. Den enda med pigga ben var Kira.
När skogen öppnade sig möttes vi av detta:

Jag och Arvid i början av konstverket. Det är som en jätteklätterställning byggd av drivved och spik. Hållbart? Tveksamt.

På vägen ned blev vi omsprugna av en smäcker man med grått hår som stod åt alla håll. Under armen hade han tre plankor och ett snickarbälte på sig. Hrm, kunde detta vara självaste konstnären? Jojomen det var det. Arvid och Anders gick fram och snackade med honom. I 28!!!!!!! ÅR har han hållt på att snickra på Nimis som betyder "För mycket". Ojojojo jag kan inte annat än undra vad som fattas honom...... *ler* Men alla har vi våra laster. Mina är dock lite enklare, hästar och saltlakrits.

Arvid och konstnären Lars Vilks.

Så här ser delar av Nimis ut, sett från havet.

Nere vid havet vid Nimis hittade Arvid en rolig sten.

Arvid klamrar sig fast på monstret....

Jag kan ärligt säga att jag drog mig för uppgången. Men magen kurrade och det var ett måste. Men att gå upp var enklare än att gå ned. Klart att det var brant och man fick upp flåset, men mjölksyran i benen infann sig inte alls på samma sätt. 

Uppe på "toppen" går ett gäng Islandshästar. Jag förstod att det var Kullabergs Islandshästar som håller till där. Vilka enorma ridvägar de har. De får rida på hela naturreservatet. Underbara grusvägar i en svindlande vacker natur. Där ligger vi i lä!

Jag ser fram emot att få hämta hem Leira och besöka Kullaberg och Mölle en gång till.

/Åsa