...får gå till Frälsningsarmén. Stor och stark får gå till Folketspark!

Här är "Liten och klen" . Leikna tre år och på en Horsemanshipkurs sitter jag upp på min prinsessa för första gången. Vi red runt några varv i rundcorallen och det gick galant.

Tänk vilken skilnad det är på henne nu! Ojoj vad det har hänt mycket, speciellt det senaste halvåret då vi mötte Max.  Jag mötte Maxen... trallalllalallalaaaaaa. 

I helgen har vi varit hos underbara familjen Dahlvid och tränat för Max. Första passet i lördags red Max Leikna nästan hela tiden. Han/jag ville testa henne hur hon låg till och vad som finns under ytan. När lilla prinsessan blir pressad och måste jobba med bakbenet och även höger bak, kom hon på att ja, jag har ju faktiskt egen vilja. Ingen stans att ta vägen, vad gör vi då??? Jo vi går UPP! Hej och hå vad det dansades på bakbenen under några minuter. Max flinade och mumlade ngt om att det visst finns styrka i bakbenen. Men så trillade poletten ned och hon började gå riktigt flott bitvis. Med bärighet, swung och såg otroligt tjusig ut. *matte nästan lipar*

För att inte tråka ut er för mycket, själv kan jag skriva om min prinsessa hur länge som helst, skall jag korta ned helgen. Söndagen slutade med att hon verkligen började jobba rätt långa sträckor. Och Max gillade verkligen vad han såg! Oerhört kul! Han sa att det är massvis med potensial i hästen och att hon absolut skall visas. Precis som Magnus L sa på kursen i början på januari.

Det roliga är ändå att jag har alltid trott på Leikna. I bland har det kännts som om jag var ensam om det i hela världen. Hon är så liten har man fått höra. Men i helgen var det fler än jag och Max som tyckte hon rörde sig fint. Jag är så stolt över henne! Men framförallt är jag otroligt glad över att ha en så härlig ridhäst med ett så underbart lynne. Puss på dig "sessan". *trams trams*

Som vanligt var maten toppen och framförallt alla härliga människor. Stora Flugan med den stela bakkärran går inte heller av för hackor. Även om det säkert inte var såååå kul som jag och tant R tyckte. *fnissar lite nu också* Men är man trött och har sjuk humor så har man.

Nu håller jag tummarna för att Max och Ása kan trycka in Leikna inom den närmaste månaden. Jag har nämligen bestämt mig att hon skall få en månads proffsträning av mig. Bussig matte va?! Max sa att Ása kommer älska henne, hon gillar Kolfinnur hästar och Leikna är tydligen hennes typ dessutom. Från en Åsa till en annan....

Här hemma är allt som vanligt, tja kanske en aning stökigare än vanligt. Eller om man skall vara ärlig... ganska mycket. Brädgård i vardagsrummet, inga gardiner, bananlåder lite överallt. Nej vi skall inte flytta. Men mammas lägenhet har vi röjt ur och delat upp saker. Jag har inte orkat ta tag i det hemma ännu. Brädgården är till för våra fönster som äntligen skall få "kläder" på sig. I dag sticker ju "understället" ut lite här och var. Härliga gula, kliiga Gullfiber. Glömde jag nämna dammråttorna i hörnen? Kanske är det för att de numer räknas som husdjur. Suck, jag väntar på att städinspirationen skall komma. Eller att det skall ramla en städerska över mig som jag snabbt kan slänga in i huset och låsa dörren.

Nehe nu skall jag vara lite kvällsocial (läs sova i soffan) med min käre sambo.

Puss och hej på er! Jag har saknat detta!

/Å