Jag har nu pratat med Ása, som är den som rider Leikna mest. Perfekt tror jag då de passar fin fint i hop. Lite vilda och busiga båda två :-D

De är mycket nöjda med Leikna och hon tar till sig träningen bra. Pass verkade hon inte tycka var något problem. Redan andra gången ser det ut så här:

 Inte dåligt tycker jag av en häst som bara är lagd i pass en gång innan. Hon har det ju i blodet kan man säga *ler*

Traven är så otroligt stor när hon jobbar i form att hon till en början bara orkade gå 100 m. Nu är hon uppe i c 300 m och det är ju kanon!

Tölten börjar bölja genom hela kroppen och då funkar det att rida i högre hastighet. Skulle jag själv få gissa beror det på att hon har fått gå i pass. På Leira hjälpte det mycket att ta en passrepa, sedan var hon mycket mjukare och lösare i tölten.

Att Leikna gillar att springa vet de flesta som har sett oss rida :-P

Här kommer en galoppbild i full fart.

Jag gillar vad jag ser! Gulliga Max och Ása som tog bilder på "Gräddbakelsen" som Ása skrev. Nog är hon en gräddbakelse alltid.

Spænir skötte sig galant i går på kursen. Jag sa till Max att Spænir inte travar så mycket och att det är nog den jag får jobba med sedan. Efter sen stund när Max fick honom att slappna av och börja jobba med ryggen korrekt och han fick upp lite tempo hände det. Pang! där kom traven med lika stora steg som sin syrra. -Jaha där har vi förklaringen som jag tänkte, sa Max. -De har så stor trav att det krävs mycket ryggarbete och temp. Men där är ditt kvitto på att han jobbar och är avslappnad, att traven kommer. Allt detta var i arbete från marken i lina.

Pass nummer två var det min tur att vara linförare. Med hela läktaren full och folk bredvid skulle nu jag sköta detta. Ja herregud! Hur det gick? Tja efter 15 minuter och en massa instruktioner, hårda som snälla, från Max, började hästen slappna av och gå som han gjorde efter 5 min med Max. Ja jisses, Max han gick till och med fram och styrde min kropp! Och jag förstår varför jag inte är någon dansare. Mer än en gång trampade jag honom på fötterna och hela tiden hade han mitt hår i ansiktet. Men efter han med fast hande styrt mig fattade jag. Ja, jag vet att ni på läktarn fick hjälpa honom att skrika BAKÅT, BAKÅT flera gånger. Mmmm trots att jag är brunhårig nu är jag lite trög i bland. Får skylla på att jag blev helt yr i bollen så som Spænir snodde runt mig. Busade med matte! Han är bara BÄBIS sa Max. Hrmf!

Men jag är så stolt över mina Leirabarn! Nu ser jag fram emot sommarens föl. Leira och Vestri! Gärna ett stoföl i någon annan färg än gul nyans....

/Åsa