... ungefär som en snigel.

Ja det är mitt nya liv. Med dåliga blodvärden måste det gå så långsamt att man nästan somnar. Annars tuppar jag av! Det är en avvägning, att inte gå så sakta att man somnar, men inte heller så fort att man svimmar av. Jag som inte är någon soffliggare precis börjar nu känna min soffa mycket bra! Bilen har blivit min räddning, det som saknas är en permobil eller en fyrhjuling. Och då låter det ju mycket roligare med fyrhjuling.

Huset är ute till försäljning och det har varit en visning som blev lyckad. Nu återstår att se hur det blir. Håll nu tummarna för oss!

I morgon skall jag ta med kameran till hingsthagen. Tack och lov för Spænir som kommer när jag ropar och får då oftast med sig hela flocken. Speciellt nu för att gå upp och ned i hagen är inte till att tänka på! Som tur är har jag Barbro och Anders.

Stona var 20 m från där jag parkerar bilen i dag så jag passade på att kela lite med fölen och ta några bilder.

Bruðas lilla snäcka.

Ojdå helt plötsligt skulle det sovas. Krummi och "Snäckan" sover.

Det är en pustig dag i dag.

Lilla fröken blåöga ville helst krypa in i kameran. Men bli klappad är inte så noga. Snusa på kameran och mattes händer är ok.

Några springsteg kan jag väl bjuda på. Ja jisses Iðunn, vilken färg blir du?

Hoppas ni får en härlig torsdagkväll i detta vackra väder!

/Åsa