Ja jisses. Jag var bara tvugen att berätta om dagens ridning.

Jag har inte varit ute på Spaenir på flera dagar. I går när jag hade dragit på mig mina ridbrallor och skulle skutta ut, ja då ringer skolsyster. Arvid har skadat handen på jympan. Han kom liksom inte riktigt över bocken. Det var bara att hoppa ur ridbyxorna och bli civil igen. Åka till skolan, vårdcentralen och sedan sjukhuset för att röntga. Som tur är var det inget brutet.

Nåväl i dag skulle jag "få" rida kl 15. Anders skulle komma hem och lösa av mig. Barbro T som rider Disa på onsdagar kom samtidigt som jag skulle ta in Spaenir. Disa och han i det lilla stallet utan färdiga hingstboxar... hrm. Ok det får väl gå. Sparrisen skötte sig. Hummade och ummade lite bara till våpet Disa.

I paddocken brukar vi börja rida. Allt för att försöka bibehålla honom mjuk och smidig. Man vill ju inte förstöra det Max gjort. Bara bygga vidare. Precis när jag suttit upp och börjat rida utmed ena kortsidan hör jag en motorsåg. Vattenfall är här och röjjer under ledningarna. De har fixat med sly flera dagar och Spaenir bryr sig inte om motorsågen. MEN innan jag inser vad de gör så trillar ett STORT träd ca 3 meter från där vi är. Jisses så rädda vi blev. Spaenir reser sig rätt upp och hoppar åt sidan. Som tur är har jag krokat i min Max- krok (sitter i svanskotan) och klistrat på inte-trilla-av-klistret så det gick bra. Men paddocken fick vi hoppa över i dag.

Under passrepan dök det upp en helicopter som skulle kolla ledningarna och flög därför lågt. Men tack och lov ryckte han bara till och sedan fortsatte som om ingenting hade hänt. Strax efter kom en stor brun och vickade på sin sexiga rumpa. Dååå blev han 10 cm större och pumpade upp sig. Efter det låg det en hel hög med änder i Häggån som flög fram under bron precis när vi passerade på den.  Skutt fram men sedan var det bra. Tur han är så snäll och cool!

Det kändes verkligen som om allt och alla bara ville ha av mig i dag. Men icke sa nicke det gick inte! En underbar tokgalopp uppför backen var en bra avslutning på ridturen.

Ja så kan det gå till här! Jag avgudar min Sparris!

Kram på er!

Tiden går så fort att det är inte klokt (ja ni har säkert märkt det själva - Det ÄR ingen klyscha).

Våran Tage är nu 3,5 månad och är ingen liten viol. Han växer och växer våran lille sumo   .

-Tjena, det är jag som är Taggen!

Kommer ni ihåg den där bilresan då Spænir och Einfari skulle hem från Mölle. Nu kan jag släppa en bild från när Tage gjorde veckobajjen i bilen. Nej lugn nu, jag har cencurerat och tagit med den rumsrena bilden. Den andra hade nog många svimmat och de sett. 

Här är en som är nöjd och glad i alla fall...

En sista rykande färsk bild på Taggen.

Spænir har blivit så tjusig och mitt hjärta klappar fort varje gång jag ser honom. Dessutom är han så himla snäll och go. I går när jag tagit in och klätt av honom tänkte jag, men oj han är inte så liten nu. Jag hämtade mätstocken och ställde upp Sparrisen i mittgången. Jajamen visst hade han växt! Nu är han 140 cm! Underbart, det är alltid bra att vara lite högre om man skall bli godkänd hingst. Einfari, Barbros unghäst, är som ett höghus.... 147 cm!

Spænir sköter sig bra även i ridningen. Pass är han en riktig rackare på. Oj vad han gillar att få ta en passrepa. Men det känns som om han är lite seg i huvudet så snart är det nog dags för honom att vila några veckor. Kanske jag skulle damma av hans mamma lite då?

Hur gör man när man är mammaLEDIG???

Jag förstår inte hur jag skall hinna jobba igen?

Nästa gång skall ni få se bilder från stallet. Nya boxarna är nästan på plats. Saknas lite bara.

Ha det gott!