Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Åsa Jensen - 9 oktober 2009 15:56

Kära bloggvänner, ja alla vänner, jag är tillbaka.

Ett långt avbrott blev det kan man säga. Jag ber så mycket om ursäkt men det har varit minst sagt körigt här. Egentligen allt som har gjort att det varit mycket har varit positiva saker och det är ju toppen.


Jag vill börja med att tacka alla som har hört av sig till mig på mail, sms och facebook och efterfrågat bloggande. Era kommentarer och mail har gjort mig rörd och varm i hjärtat. Jag har till och med fått ett urgulligt mail från en kvinna i Norge som brukar läsa min blogg. *vinkar till Norge och säger - I´m back!".


Det största som hänt oss är givetvis Tage! Som vi har väntat på detta "lilla" (läs stora-bäby-att-få-ut) underverk. Tage föddes den 26 augusti kl 2.30 Två veckor före utsatt datum tack gode gud. Eller snarare tack gode gud för viktupskattning, förstående läkare och hormongel. För Tage vägde 4150 kg, så tänk vad minst 14 dagar till hade gjort med knodden. Heffaklump?! Ja jag tvivlar inte på det! Nu sex veckor äldre väger han redan 6 kg! Dubbelhaka som sig bör och stora tjocka kinder. De tre första veckorna hade han en snygg smickrande solbränna. Nu är han en vanlig blek bäbis :-P  Ja tur är väl det för gulsot skall ju försvinna annars är det ngt fel. Gulsot och dåliga blodvärden gjorde att Tage kanske skulle behövt sola och få lite blod. Men hans goda aptit räddade honom. Duktig gosse!

Ok, sluttjatat här kommer bilder på (Tutt) Tage.

Tage några dagar.


 
Tage igår. Här visar han upp sin dubbelhaka och sina tjocka kinder.


Han verkar få bruna ögon som sin far, som han för övrig är en kopia av. Från mig fick han två smilgropar. I och för sig har jag bara en...

Att få barn igen är helt underbart. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur mysigt det är. Mycket bättre nu än första gången. Vi är så lyckliga över vår lilla (stora) Tage!


Under tiden jag var höggravid skulle precis allt ske. Vi fick tillgång gården och ville givetvis ändra om det mesta. Vi fick sansa oss och göra det som vi ansåg var nödvändigast för att vi skulle kunna trivas i huset. Ett gäng nya tapeter, färg och snickerier närmare bestämt. Vi hade inte klarat oss om inte alla underbara vänner, grannar och släktingar hade gått man ur huse för vår skull. Tack alla ni är helt underbara och festen kommer, vi behöver bara få lite mer sömn först :-D


Ni som har hästar vet att det också tar sin tid. Som mest hade vi 40 hästar att ta hand om i somras. Hringurs 12 ston och några föl. I hingstflocken gick 14 goa killar och resten gick i stoflocken. Ja nu känns det som om det inte är någonting att sköta längre... (kanske inte men nästan).


Här kommer två bilder från när Biffen och hans tjejer flyttade från Berghällsvägen. Min goe svärfar hämtade dem med hus och allt!


Biffen och tjejerna åker i hönsuset. Fönster är täckta så inte Kiwi hoppar ut. Hon är en galen höna som redan en gång har spräckt en ruta då hon hoppade igenom den.


Även lekstugan fick flytta med då nya ägarna inte ville ha den. En ny försutkvist och den är fin igen.

  


Så är såg jag ut under flytthelgen. Två dagar innan Tage föddes.

 

spana in de knallrosa foppatofflorna. Snygga va?

Då vi tappade bort vår flyttlåda med skor fick jag knalla omkring i dessa eller mina fodrade gummistövlar i tre veckor innan lådan kom tillrätta. Jag fick till och med gå till banken iförd dessa tjusiga tofflor!


Vi har inte bara flyttat. En sväng till High Chaparall har det blivit. Jag har aldig varit där så det var roligt att se alla fina hus, och udda människor som knallade omkring där inne. Jisses, flera av oss trodde att vi hörde hemma där Tungan ute. vi såg en indianfamilj som jag trodde arbetade där. Men nejdå, de var bara besökare som tog det verkligen på allvar. Hrm!


 

Arvid vaskar guld. Med hans tålamod och noggranhet blev det riktig mycket.


Nu bor vi på gården och vi har börjat göra oss riktig hemastadda, även om det är mycket kvar att packa upp. Mycket blir säkert inte heller uppackat. Vi tycker att vi bor i paradiset. Det är så otroligt vacker utsikt och den skall vi ta tillvara på. I måndags var här en arkitekt som skall rita vårat tillbygge och även skissa in en gårdsmiljö. I dagsläget är det inte så vi vill ha gården. Mycket har vi själva ritat upp och skall ändra på. Vi har många år att jobba för att det skall bli vår drömgård. Men det är ju lite av tjusningen. En lång lista blir det och ständigt prioriteras det om.


 

Utsikten från köksfönstret en tidig morgon i Finabo!


I vinter blir det tre ställen jag har hästarna på. Här hemma går ridhästarna. Avelsstona, fölen och unston går uppe vid Prästgården i nya ligghallen. Hingsflocken är som vanligt borta hos Ekelunds och har sin rundbågehall. Till vintern stannar Hildir, Ljoflingur, Snarpur, Lítfari, Leiknir och min Fleygur. Att ha Hildir här i vinter känns extra roligt då han är "min". Eller i alla fall min uppfödning!


Stoflocken har fått förstärkning av Kvika och så då Villimey. I slutet av månaden kommer ytterligare ett sto som skall vara här över vintern. Mycket roligt att så många ger mig förtroendet att ta hand om deras guldklimpar.


I stallet skall två stora rymliga boxar med hingstgaller vara färdiga till mitten av november då Spænir kommer hem från inridningen. Uteboxarna som skall byggas får vänta. Vi har ändå plats till de hästar som skall vara här. Faktum är att det finns plats i stallet till fler....


Iðunn - bollen!  Leiras föl blir alltid runda som bollar på hösten. Massvis av päls och god fet mjölk gör att de är sååå runda! Iðunn ser ut att bli en utmaning när hon skall ridas in. Denna tjej är mer ovanför marken än på. Bockar, studsar, stegrar och flyger fram. Men ack så söt hon är.


   

Sædís alias Blondie. Blinkar med sina ljusa ögnfransar och ser sååå oskyldig ut. Men skenet bedrar. Vaken och känslig är denna långbenta dam.


Nu hör jag att Tage vaknar och jag får kila ned för han skall ha mat NU!

Avslutar med en bild som visar hur det ser ut här på kvällarna. Två av mina favoritkillar är med på bilden.


       



Jag har så mycket att berätta som hänt under sommaren/hösten att det blir korvstoppning. Återkommer och tar en sak i taget.


Kram på er alla!






Av Åsa Jensen - 25 juni 2009 16:05

... ungefär som en snigel.

Ja det är mitt nya liv. Med dåliga blodvärden måste det gå så långsamt att man nästan somnar. Annars tuppar jag av! Det är en avvägning, att inte gå så sakta att man somnar, men inte heller så fort att man svimmar av. Jag som inte är någon soffliggare precis börjar nu känna min soffa mycket bra! Bilen har blivit min räddning, det som saknas är en permobil eller en fyrhjuling. Och då låter det ju mycket roligare med fyrhjuling.


Huset är ute till försäljning och det har varit en visning som blev lyckad. Nu återstår att se hur det blir. Håll nu tummarna för oss!


I morgon skall jag ta med kameran till hingsthagen. Tack och lov för Spænir som kommer när jag ropar och får då oftast med sig hela flocken. Speciellt nu för att gå upp och ned i hagen är inte till att tänka på! Som tur är har jag Barbro och Anders.


Stona var 20 m från där jag parkerar bilen i dag så jag passade på att kela lite med fölen och ta några bilder.


 

Bruðas lilla snäcka.


 

Ojdå helt plötsligt skulle det sovas. Krummi och "Snäckan" sover.


 

Det är en pustig dag i dag.


 

Lilla fröken blåöga ville helst krypa in i kameran. Men bli klappad är inte så noga. Snusa på kameran och mattes händer är ok.


 

Några springsteg kan jag väl bjuda på. Ja jisses Iðunn, vilken färg blir du?


Hoppas ni får en härlig torsdagkväll i detta vackra väder!


/Åsa




Av Åsa Jensen - 13 juni 2009 07:35


Äntligen har jag fått ett stoföl (iofs. finns ju Leikna) efter min älskade Leira. Efter fyra hingstar på raken blev det då dax för ett sto. Leikna har fått en lillasyster, Idunn, åh vad hon är efterlängtad.


Leira den lilla luringen. Hon brukar vara så tydlig i sina tecken på fölning. Men inte denna gången. Jag och Barbro var och skulle titta till hästarna, smörja lite och gosa med dem. När vi kliver in i Leira och Litla-Míns hage ser vi efter en stund något ljust som är i gräset. Till att börja med tänke jag att det är en sten, sedan ett rådjur. Men helt plötsligt såg det ut som ett öra som stack upp. Hrm har Leira fölat? Nej inte ännu, en vecka "för tidigt" hon som alltid brukar gå över ett tag. Till slut flyger ett litet huvud upp och JA! Det är ett föl! Duktiga Leira som har fixat allt så bra - som vanligt i och för sig. Tänk om en annan såg lika fräsh ut efter en förlossning. Inte en bristning, smal och smärt och diandet går som en dans....


Här är lilla underverket! Ljus sin mor men med en annan nyans och ganska mörk i huvudet. Jag tror att hon blir musblack.


 

Nämen ser man på. Lite pass kan jag också :-D


Idunn från Milåsa - på denna bilden tycker jag solklart att hon blir musblack.


 

Ser ni mina vackra blå ögon, däri bor min kunskap.


En kille som är mycket nyfiken på tillskottet ihagen är Krummi. Han gnäggar och visar upp sina konster hela tiden för Idunn. Han vill leeeeka - NU! Men ajjabajja om han kommer för nära. Då kommer stora gula monstret och jagar bort honom!


Jag gillar Krummis exteriör mycket. Halsen är väl ansatt och han är så välrest och välbalanserad. Mjuka smidiga rörelser. Sproti visade sig vara ett bra val. Stor kommer Krummi att bli. Han är redan nu välvuxen och med en mamma på 144 och en pappa på samma storlek borde det ju bli däråt.


Krummi från Milåsa spanar på lilla Idunn.


Krummi och mamma Litla-Mín följer efter nytillskottet.


Bruðas lilla stoföl börjar räta ut sina lååånga ben. Men de är fortfarande lite krokiga. Sånt tar ju tid när man har legat ihopknölad :-D . Något namn har hon inte fått ännu och det lär väl dröja. Arvid har åkt till sin pappa och blir borta 3 veckor. Han vill ju döpa sitt föl. Så än så länge går hon under namnet Bruða Bäbisen.


 

Nyfiken på omvärlden och söt som socker är hon.


Så underbart att alla tre fölen nu är här. Friska och fina. Mammorna mår prima och allt fungerar. Det är ju sånt man inte vet och alltid har en liten oro för. Tänk om det går snett osv. Men med två stoföl har jag nog lite många hästar igen. Vi får se över flocken och ev. sälja någon.


I hingsflocken var det lite sorg.... 

En kille, lille Gramur hade av någon anledning inte sett att alla andra har gått över bäcken och in i andra hagen. Han blev ensam kvar och gnäggade så hjärtskärande. Barbro kilade tillbaka till bilen och hämtade en grimma. Jag tog sedan Spænir och ledde honom hela vägen tillbaka över bäcken och in i andra delen som Gramur blivit kvar i. Självklart följde heeela flocken efter. Så glad den lille skiten blev när han blev återförenad med sina vänner. Ja jisses. Ibland är inte hästar smarta :-D


Hildir får numer vara med flocken och han har lagt på sig duktigt Helen! Han är slank men absolut inte mager.


Tyvärr inga bilder från hingsthagen det spöregnade och allt var dyngsurt och kameran vill inte bli blöt.


/Åsa





Av Åsa Jensen - 8 juni 2009 20:37


Ett mycket efterlängtat stoföl såg dagens ljus i dag. Bruða har fått en bedårande söt liten varelse. Fölis är silverbrun och har ursnygga ögonfransar och bäst av allt, två hål under svansen :-D


Efter mitt besök i stohagen i går kväll var jag tämligen säker på att hon skulle föla i dag. Precis samma tecken som förra gången. I eftermiddag när vi kom saknades Bruða och Freyja. Då tänkte jag att jups, det är färdigt. Och längst nere i dalen hittade vi dem, i det högsta gräs de kunde hitta.


Redan på långt håll kunde man ana en liten ljusbrun sak bredvid Bruða.


 

Här är hon. Helt underbart söt - söt som socker. Nu skall Arvid bara bestämma sig för ett passande namn. Det är ju hans sto som har fölat.


Nu är det bara Leira kvar och det kan komma nästa vecka enligt pappret men det får vi se. Hon är också ganska tydlig med sina tecken inför fölning så det är skönt.


Jag är urkass på att uppdatera här, jag vet. Men vi sliter som attan för att få hemmet tipptopp nu inför försäljningen. Pimpa hem tar på krafterna. Dessutom skall det vara födelsedagskalas, skolavslutning och hästarna måste få sitt. Datorn kommer just nu i sista hand.


I torsdags flyttade vi killarna till ny hage. Ojojoj vad glada de blev. Rusade upp och ned för sluttningen. Själv höll jag på att bli av med en arm när en av de hästana jag ledde kastade sig iväg i hagen. Bara att släppa och när de lugnat ned sig gå och ta av grimma och grimskaft. En hel del grannar stod i fönstren och tittade på när vi flyttade 14 unghingstar genom villaområdet! Bäbisarna (läs 1-åringarna) fick springa löst på gatan och de var såååå livade. Tack och lov sprängde ingen någon av de vita banden vi satt upp för att skydda trädgårdarna. Inga bilar kunde komma fram, vi spärrade vägen. Killarna kände sig som kungar!


 

 Här är en vy från hagen.


 

Och ännu en. Jag kan lova er att dessa backar suger. Även om man inte har kula på magen :-D


Givetvis har jag även haft med kameran i stohagen.


Dísa, Mánadís och Villimey i sin hage.


Aðgát och Smilla på en av platåerna.


 

Villimey som var sååå trött och brydde sig inte om att resa sig för oss :-D

Här är dagen då hon fyller 1-år! Lilla snäckan. 


Vinna nyfiken som vanligt på vad Arvid gör.


 

Nämen ser man på. Någon har visst vaknat till liv. -Är hon inte fin Lena?


 

Ok jag måste också se vad Vinna och Arvid håller på med.


 

Smilla äter av det frodiga gräset.


Mums vad gott!


Hittade denna fina bild på Arvid och Vinna. Två blondiner på samma bild. Tänk att det är så spännande med barn. Alla unghästar är sååå nyfikna på vad han sysslar med.


Nehe nu skall jag ner och pimpa färdigt i köket. Ha det gott!


/Åsa

Av Åsa Jensen - 31 maj 2009 21:10


Som jag nämnt innan har åskan slagit ned och förstört lite elektronik här hemma. Min dator "klarade" ju sig. Men frisk är den långt ifrån. Jag kan hjälpligt ta emot mail men inte svara på dem. Har lyckats fixa så jag kan komma in på webbmail, mycket krångligare men nu skall jag ju i alla fall kunna svara på era mail.


Som om inte detta vore nog har min älskade Ericsson mobiltelefon lagt av. Dubbelsuck. Nu när jag äntligen lärt mig skriva sms på den :-D  Har nu fått låna en Nokia av min käre sambo. Uch den är helt värdelös... eller typ jag. Det går bara inte att skriva sms eller över huvud taget förstå menyerna. *morr* . Tack ni som skickar sms till mig. Jag är inte ohövlig när jag inte svarar - jag kan inte! Måste lära mig det och nu snabbt. ELLER så knatar jag till en butik och köper en ny ERICSSON. Men gud vad jag är snål när det gäller mobiltelefoner. Jag avskyr att lägga pengar på sånt....Hellre ett nytt träns :-D


Hingstarna har det toppen i sin hage. Det är mycket bus och lek. Men även tuffa killar måste vila. I dag smet jag till hagen tidigt innan det blev för varmt för mig och kulan att röra på oss. En häst såg jag uppe på platån, Einfari. Hrm...  jag smög mig upp för backen och där hittar jag en hel hög med "döda" hästar. Alla utom Einfari låg helt utsträckta och sov/vilade. Det såg så härligt ut! Dumma mig som inte hade med kameran.


I söndags kom sista hingsten till flocken. Det är snygga Leiknir som har anlänt. Han fick inte komma samtidigt som alla andra för då hade han lus... Lus Leiknir *fniss*. Men nu är de borta och han är så välkommen så. Givetvis ville ALLA hälsa på den nye killen. Leiknir är 1 år och efter Tjaldur han också. Superkul att se så många Tjallekillar här. De är redigt snygga!


 

Leiknir är svartskäcken längst bort. Baldur uppvaktar honom flitigt.


 

Full fräs när nykomligen inte ville stå still. Han ville springa!


 

Är han inte fin?!


 

 Ok grabbar, nu omringar vi honom. Alla på en!


 

Lite mer spring.


 

Leiknir och Jam Jam snackar lite.


Och i tisdags var det då äntligen dags för Litla-Míns föl att komma ut. Här ser ni busen samma dag som han är född. Full fart från första stund. Ja han har ju en mor att brås på när det gäller busighet. Ytterligare en hingst. Av två silversvarta föräldrar så blev det en gulsvart. Han är klart och tydligt gulsvart då luddet i hans öron är nästan helt gult. Dessutom har han en skarp ål på ryggen. Frisk och kry är han och rör sig smidigt som en katt. Namn är inte riktigt bestämt i dagsläget. Jag vill suga lite till på det.


 

Mor och son.


 

Full fart på pigga älgben :-D


 

Helt fantastiskt att man kan springa så när man inte ens är ett dygn gammal.


Bruða kan nu inte ha långt kvar. Hon går undan och vill vara lite mer för sig själv. Jag får gärna komma fram och klia henne på juvret och på magen. Men grimma, nej det vill hon inte se! Nu håller vi alla våra tummar i den här familjen att Bruða nedkommer med ett sto. För vi vill verkligen ha ett stoföl som vi kan behålla.


Dessutom har vi utökat familjen med två hästar till! Leiras syster Lind och hennes avkomma Kvistur från Kalvsvik (e: Thor från Kalvsvik - passräven). Lind är rödskäck och har Meitill som pappa. Det skall bli mycket roligt att få hem två Kalvsvikshästar igen. Jag känner mig hedrad att få ta hand om ytterligare hästar från Verner. Lind har åkt direkt till öland och Heimir. Kvistur mellanlandar i Visseltofta innan han kommer hit.


En annan sak som blev klart i veckan..... Vi har köpt gård! Som om vi inte hade nog med projekt i sommar så toppade vi det med en gård. Det skall bli jättekul att sätta igång och fixa iordning så det blir som vi vill ha det. Oj oj vilka planer vi har. Men vi får skriva en önskelista och ta en sak i taget. Men med rotavdragets hjälp blir det en fin utbyggnad ned mot dalen och den vackra utsikten. Läget är fantastiskt och det går ju aldrig att ändra på. Det viktigaste när man köper hus tycker jag! Allt annat går att ordna med grävmaskin och kunniga snickare!


Näe nu skall jag gå och stänga till växthuset. Uj uj, det kommer jag sakna. Men nästa år blir det ett nytt och stooort - önskar jag :-D


Kram på er!



Av Åsa Jensen - 17 maj 2009 11:19


Sitter nu och lyssnar på Norges bidrag. Det är riktigt bra tycker jag och jag förstår varför den vann! Vi såg inget av melodifestivalen utan var på 30-årsfest i stället. Martin, Anders bror hade stort galej i Skephults bygdegård. Ja jisses ni skulle sett Af Ugglas när "hon" uppträdde på scenen i ett typ nattline och ett par höga gröna gummistövlar. Under förklädnaden fanns svärfar, blivande farfar.... ojoj jublet tog aldrig slut :-D


Vi ha haft åksnedslag och den tog Anders dator och modemet. Min dator klarade sig, tack gode gud! Men det är något som är fel för jag kan ta emot mail men inte svara på dem!!! Så ni som inte har fått svar - ta det inte personligt *ler*


Nu kommer jag i alla fall bjuda er på bilder från hingsthagen och två från stohagen.


 

Jam Jam betar i sig det frodiga gräset.


 

Hildir som är längst bort smälter nästan ihop med omgivningen.


 

Ljoflingur, Pètur, Gramur och Baldur uppe på en av platååerna.


 

Ojdå, något har hänt med den här bilden. Taggig och konstig.

Nåja här står Pètur och Spænir och spanar.


 

En karavan med hästar!


 

Baldur vill vara med i smeten men han måste tugga som en galning föra att de skall förstå att han bara är en bäääääbis.


Jam Jam med sina vapendragare. Lítfári och Fleygur.


 

Pegasus vid vattenhålet.


 

Smilla har varit och badat fötterna i lera. Bra för hovarna - duktigt Smilla!


 

-Mamma jag har hittat en kompis att busa jättemycket med! Titta så påhittigt, vi sprutade Helosan över både hästar och Åsa! *fniss*


Ja i stohagen skulle jag smörja lite helosan på en av hästarna. Vips hade Litla-Mín och Villimey rivit ut allt som fanns med i hinken. Litla-Mín fick tag i Helosantuben och bet till! Det var ett regn av helsoan överralt och hon slängde med huvudet så vi alla blev träffade! Ja herregud, tur att hästkraken är min :-D  Jag vet ingen mer påhittig och busig häst. Men sedan kunde jag inte annat än och skratta. Jag fick i princip bända upp munnen på henne för att hon skulle släppa tuben. Här funkar inte loss!


Jo en annan roligt sak att berätta.

Pytla som gick här hela förra sommaren och som också betäcktes med Spróti har fått ett vackert hingstföl. Han ser ut att vara silverbrun. Grattis Frauke med familj! 


Nähä gott folk nu skall jag och kulan ut och röra oss i det vackra vädret. Pyssla om mina tomatplanter lite hade jag tänkt.


/Åsa





Av Åsa Jensen - 6 maj 2009 08:01


Så kom då dagen då lillebror skulle komma tillbaka på sommarbet. Jag funderade på hur Spænir och Hildir skulle vara mot varandra. Skulle de känna igen, blir det bråk eller är de Brorsorna som vanligt? Mina funderingar skulle få ett svar. Torsdagen den 30 april kom Hildir och Ljoflingur. Efter lite övertalning backade Ljoflingur ut ur transporten, Hildir vägrade! Han fick mer plats och kunde vända. Inne i hagen satte de fart som två lyckliga dårar mot de andra hästarna, full fart nedför! Det gick inte att ta miste på att de kände igen sig. Båda två hade växt till sig, trots att Hildir hade blivit på tok för smal. Men har man tjejer i hagen mitt emot så finns det ingen ro att äta. Oj vad det klack till i mitt hjärta när jag såg denne stilige herre. Han är supersnygg och har en hållning utan dess like! Va, partisk, jag, nääää!


 

Brorsorna!!!!!  Det blev som jag tänkte de kännde igen varandra direkt! Lite pip och stamp med framhovarna och sedan bara springa bredvid varandra. Vi andra blev helt tårögda av detta kära återseende.


 

Även Ljoflingur hittade sin forna vapendragare, Pètur! Här kommer tre skäckar, Pètur, Pegasus och Ljoflingur.


 

Hildir måste visa hur fint han kan kröka på nacken! Är han inte gudomlig?!


 

Brorsorna tätt tillsammans. Lite rumpknuff är ju alltid kul!


 

Myyyyys på dig bror.


 

-Åh här är ju min rival! Försiktig hälsning för att se var vi står någonstans...hrm får se...


 

Ok, så här är läget. Här måste fightas!


Sedan satte skådespelet igång. Hildir var mycket hårdare än Spænir (antagligen hade han mer övertag än vad vi såg, han och Einfari bestämmer ju i flocken) och ville absolut inte ge vika. Inte heller Pètur hade en tanke på att ge upp så lätt.


Kolla in hästarnas ansiktsuttryck. Och vilken styrka, helt rätt upp står de och slåss.


 

Uppgörelse!


 

Att det är skilnad och sitta på en valack/hingst som stegrar mot ett sto förstår jag nu varför. Så som hingstarna leker, slåss och stegras är de ju vana och vet hur mycket de klarar innan de slår över.


Det tog några timmar innan alla lugnade ned sig, men nu går de och betar som en hel flock och det är bara bus och smågnabb nu för tiden.


Jag blir helt kär när jag ser den vackra flocken med alla dessa färger, åldrar och personligheter. Det är en lisa för själen att vara med hingstflocken.


/Åsa




Av Åsa Jensen - 27 april 2009 19:54


Jag började med hingsthagen och så här såg det ut när jag kom.

 

Mat och lugn.


Likadant såg det ut i morse när jag var där. Men Spænir och Pétur är svettiga och håller på att smågnabbas fortfarande. Glädjande nog är det ingen av hästarna som har en skråma! Petur har ett litet sår innanför underläppen och det är säkert därifrån blodet kom. Att tänderna sitter kors och tvärs på honom är ju en annan sak.... Ni vet hästar är ju som barn, de tappar sina mjölktänder. Urgulligt.


 

Lite spring i benen är det allt.


 

Skäckpegasus och Pétur.


 

Baldur, Jam Jam och Gramur. De går tillsammans hela tiden.


Efter hingstarna tog jag en sväng till stona. Där är det inget spring i benen eller bus. Bara mat som gäller. Men alla kommer gärna fram och hälsar och tar lite gos.


 

-Hej mamma! Titta vad grönt fint gräs jag har här. Jag längtar INTE hem igen. Puss puss!


 

Bruða tittar med sina otroligt vackra ögon. Givetvis har hon krupit ur sin grimma på inte ens ett dygn. Bushäst!


 

Mammas älskling. Drottningen i hagen! Hon låter sig väl smaka av det frodiga gräset.


 

Smilla är inte heller oäven på käket. Smilla, Vinna och Villimey håller i hop. De tre odräktiga småtjejerna. Bra att de har varandra.


Hej hej nu skall jag fortsätta med en utav mina alla hobbysar, att sy!


/Åsa







Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards